Nu vågar jag inte skriva ut mitt namn, men om du kollar bak i kommentararkivet kan du se vem det är. Jag vet precis hur det känns när kompisar visar sig vara falska idioter. Var med om en sån sak för någon månad sen. Fyfan vad jag blev besviken. Så jävla arg, och ingen förstog varför. Jag förklarade, fortfarande var det ingen som förstog, eller kanske inte ville förstå. Det som sårade mig mest tror jag, var att inte ens min ''bästavän'' stötte mig när det här hände. Nej, hon gick och ställde sig på den falska idiotens sida och försvarade henne. Det var då jag upptäckte att jag hade flera kompisar, som gärna fanns där för mig. Tillslut löste det sig, och idioten tror att vi är vänner. Jag vet inte om jag har förlåtit henne till 100 %, men det blir iallafall inte som förut.

Jag lovar att allt löser sig! Kram på dig. <3

Svar: Jag vet fortfarande ej vem det er, fast vet kanske vem det är men nu spelar det ej roll, anonym eller inte. Jag beundrar att du skriver det här till mig, jag vet precis vad du menar. Jag tycker det är skit jobbigt när man får veta saker folk sagt om en, eller att dom inte finns därför en. Jag blir skit sur, förbannad och mest sårad. Samtidigt vill man ej släppa vännerna, för jag gillar dom men samtidigt så kan dom bete sig som skit ibland, så det är jätte svårt val men ibland måste man också våga släppa sina vänner. Jag hoppas det löser sig för dig också! Kram på dig med! <3