Jag är inte perfekt
På långa vägar, jag har inte den perfekta kroppen, jag nöjer mig med den. Jag har inte långt hår (Ja långt hår för mig är perfekt...) Jag har inte dom finaste ögonen, jag har inte dom perfekta läpparna... Fast jag nöjer mig med.
Men saker som får mig att vilja dö är när ens vänner visar sig vara falskhet, man får ett jävla stort håll i hjärtat. Jag vill bara ligga och gråta, kasta saker i vägen, skrika. Fattar någon? Nej. Jag är så jävla less på det här, känns som det är så varje vecka. Vad är det med folk som vill få andra att må dåligt?
Jag är inte den tjejen med massa vänner som också är smart, snygg, snäll, rolig och underbar. Nej det är jag inte men ska man bli mindre värd för det? Var är mina riktiga vänner? Finns det några såna ens? Som tur vet jag några som är mina riktiga vänner. Och nej jag har inte 1000 vänner, det har jag verkligen inte, jag vill ej ha massa vänner. Jag vill bara ha några få nära, men ibland visar det sig att en nära vän visar sig vara falsk.
Jag orkar inte mera, jag är less, jag vill fly, bort här ifrån, bort från stan, bort från alla falska människor. Vad fan kräver folk av en!?
Nu vågar jag inte skriva ut mitt namn, men om du kollar bak i kommentararkivet kan du se vem det är. Jag vet precis hur det känns när kompisar visar sig vara falska idioter. Var med om en sån sak för någon månad sen. Fyfan vad jag blev besviken. Så jävla arg, och ingen förstog varför. Jag förklarade, fortfarande var det ingen som förstog, eller kanske inte ville förstå. Det som sårade mig mest tror jag, var att inte ens min ''bästavän'' stötte mig när det här hände. Nej, hon gick och ställde sig på den falska idiotens sida och försvarade henne. Det var då jag upptäckte att jag hade flera kompisar, som gärna fanns där för mig. Tillslut löste det sig, och idioten tror att vi är vänner. Jag vet inte om jag har förlåtit henne till 100 %, men det blir iallafall inte som förut.
Jag lovar att allt löser sig! Kram på dig. <3
