1995
Jag har ingen energi kvar, jag orkar inte mera.
Tårarna rinner, ingen fattar.
Jag skriker men ingen kan höra mig.
Jag ser inget hopp längre.
Ni får mig att må dåligt.
Och helt ärligt orkar jag ens inte leva längre, det finns ingen i mitt liv som får mig att må bra, får mig att känna att jag är någon, något. Jag vill ligga i mitt rum, i min säng, flera dagar i rad och bara låsa ut allt annat.
Jag kan ens inte kalla dom jag är med vänner längre känns det som
Det här känns rätt personligt men jag har försökt fly engång, genom att ta massa värktabletter. Jag hade ingen känsel hela kroppen. Som tur hade jag ej något annat än vatten att svälja tabletterna med, annars skulle det kunnat gå annourlunda, 6 värktabletter, 3 är det man får ta max på endag.
Och ärligt så skulle jag inte tveka igen... Jag försöker inte ta självmord, verkligen inte jag vill bara fly, bort här ifrån.
Peace.
Jag finns här!
Jag tycker att du ska försöka ta bort alla dom som får dig att må dåligt ur ditt liv, bara bort liksom. Om de ändå bara får dig att må dåligt, varför ska de finnas kvar? ''gör slut'' med de gamla kompisarna och skaffa nya, som är bra för dig. Som ger dig komplimanger, får dig att le. Livet kommer kännas bra mycket lättare. Jag vet att det är svårt att ta första steget och våga bryta sig loss från det gamla, men det går, jag lovar!
/ En läsare.
