Känner mig så svag just nu men ändå så stark. Så trött och utmattad men så stark, låter ingen komma ivägen låter ingen bestämma över mig, skit fullständigt i vad folk tycker om mig, för bryr mig bara om mig själv och mina äkta vänner för i sommar har jag märkt hur falska personer som finns kände mig helt krossad men byggt om mig själv igen och kommer fan inte kunna lita på någon mycket igen, kommer fan inte våga vara shysst och förlora saker för att man ska få någon annan att må bra och för att den ska bli glad. Fan heller. Jag saknar dom jag hade visa av dom. Jag saknar dom som kom hem till mig efter skolan, hur fan blir 9an? känns som jag ej träffat er på ett år. Och ni förkännar faktiskt inte mig som ni betätt er men jag saknar er så otroligt. Alf när vi hade som roligast. Vafan hände?

Tur att jag vet var dom äkta finns nu. Kärlek till er, fuck er alla andra trodde verkligen ej så om er men hade så jävla fel önska att jag ens inte träffat er. Hade varit så mycket bättre då hade fan inte hamnat i något trubbel heller!